DJ Skriftställeri

Utvalt

Kval i Kvennan

Sommarens huvudäventyr avseende fiske inleddes knappa två veckor före midsommar i norska Glomma med tre nätters boende på Kvennans Camping. Både älven och platsen var för mig en nya bekantskaper och en mellanlandning på en längre resa in i Norge mot ett annat sorts flugfiske. Eftersom jag nyligen blivit återfallsknutte så genomfördes resan med en touringhoj av märket Honda Pan European med rejäla packväskor. Trots detta så krävdes synnerligen hård prioritering inför packandet för att få med det som betraktades som oundgängligt. En del av det som kändes önskvärt fick helt enkelt stanna hemma. Bland annat ett antal flugaskar.. Tre flugspön i längder från 9 till 15 fot skulle med vilket var en utmaning i sig. Det blev en McGyver-lösning där de fick bo i ett ombyggt avloppsrör av pvc från Byggmax. Jag blev onekligen lite småimpad av mig själv där..

Nåväl, de 55 milen till Kvennan Camping genomfördes via Lesjöfors, Vansbro, Rörbäcksnäs, Trysil och Tolga innan jag var med viss ömhet i rumpan och stela muskler var framme. Jag har aldrig kört så långt med mc under en dag. Det var galet roligt men visst frestade det på en äldre herres fysik. De norska vägar jag färdades på var stundtals ganska medfarna med gupp och ojämnheter som krävde en del av undertecknad såsom varande en ringrostig förare.

Väl framme vid campingen så möttes jag av en låst reception och information på en lapp om tel.nummer man kunde ringa. Ungefär samtidigt med min ankomst så dök två långfärdscyklande gentlemän från Holland upp. De var på en långresa och hade cyklat upp till Nordkapp och var nu på väg hem. Tuffa eller bara galna?! Även de hade bokat boende vid Kvennan och med gemensamma ansträngningar ordnades kontakt med campingvärden och vi fick tillgång till våra stugor. Kvennan Camping består av ett 15-tal små enkla hytter, plats för husbilar o husvagnar, och med en gemensam byggnad innehållande toaletter o duschutrymmen.

Glomma vid campingen

Det var inte precis något top notch-boende men för 300:-/natten kan man inte ha för höga krav. Allt var funktionellt och det nödvändigaste som kylskåp, bord, stolar och sängar fanns. DOCK: det fanns bara madrass till sängen och inget täcke eller kudde. Ingen skugga ska falla på campingen i detta utan det var helt enkelt jag som var dåligt påläst. Jag hade lakan o påslakan med men ej täcke eftersom jag räknat med att det fanns. Klantigt av mig förstås men å andra sidan hade det nog ändå inte fått plats i packningen.

Hur som helst så plockades grejorna in och jag gjorde mig hemmastadd. Jag hade inget fiskekort förrän dagen därpå så resten av dagen ägnades dels åt en sväng till Tynset 12 km för proviantering samt en spaningstur längs älven. Glomma såg ut att gå något hög och trots att jag gick någon km nedströms och en bit uppströms kunde jag inte skönja några vak alls. Det var ändå en solig dag med en del flygfän i luften. Knepigt men flugval fick anstå till dagen därpå. Den första natten var det kallt utan täcke men jag fyllde påslakanet med några t-shirts o en badhandduk ovanpå. Men det var ändå kallare än vad som var önskvärt.

Nästa dag inledde jag fisket nedströms campingen och trots avsaknaden av vak så började jag med torrfluga. Resultatlöst och jag testade både Elk Hair caddis, Klinkhammer o baetis-imitationer. Ingen fisk visade något som helst intresse. Upptäckarlusten tog mig en bra bit nedströms från campingen och älven visade upp ett antal intressanta platser att lägga ut flugan. Vilket skedde. Men ingen som helst respons kunde skönjas.

Efter återgång till stugan och intagen lunch med påföljande vederbörlig gubbvila gick jag uppströms på eftermiddagen för att undersöka förhållandena där. Fortfarande var det torrfluga i änden av tafsen och återigen, älven erbjöd flera platser där det bara ”måste” stå fisk. Men som tidigare så var det ingen som gav sig till känna. Lätt missmodig återvände jag till stugan och laddade om en stund. Nog är nog och trots visst inre motstånd bytte jag till en haröre-nymf i storlek 14 och gick en liten bit nedströms. Älven svänger till vänster där och ett par stenar på lagom kastavstånd borde kunna erbjuda en bra matplats för en hungrig harr. När nymfen svepte förbi där bakom stenen för andra gången så nöp det i. En god känsla att känna att där satt den! Harren stretade mot en stund men så småningom fick jag möjlighet att kroka loss den och återbörda den till älven. Det går smidigt när man fiskar hullinglöst. Det var en fin harr runt 30 cm.

När jag gick tillbaka mot stugan så passerade jag några husbilar på campingen och jag kom i samspråk med en man som delade min frustration över uteblivna vak. Han hade varit ett flertal gånger på platsen och han menade att allt var lite försenat i år. Normalt sett så brukade det vara full fart på vak och torrflugefisket brukade vara mycket gångbart den här tiden men våren hade varit ovanligt sen. Det var i alla fall hans hypotes o visst, full möjligt enligt mitt förmenande. Jag nämnde att jag gått över till nymf vilket han tyckte var helt rätt under rådande förhållanden.

Så blev det kväll och dags att sova utan täcke.. Jag hade underställ på och välfyllt påslakan och för sjutton, det gick bra. Jag var till och med på gränsen till svettig när jag vaknade till en stund runt gryningen. Det var också skapliga 10 grader utomhus vilket hjälpte till.

Lördagen kom och det var sista fiskedagen för mig i Glomma. Jag började så smått få fokus på kommande äventyr på resan och engagemanget var nog inte 100%. Jag behövde handla och tanka för att kunna fortsätta resandet smidigt kommande dag så det blev en tur in till Tynset även denna dag. Fisket kom därmed inte i gång förrän fram på eftermiddagen. Jag klurade en hel del på flugval men landade till sist i att det nog ändå var den där nymfen som fick gälla även idag.

Jag hade bestämt mig för att gå uppströms till ett ställe där älven flyter på med lagom ström och det är gräs och småbuskar vid älvkanten vilket gör det lättkastat med marginell risk att sätta flugan i något träd eller annan vegetation. Det vill man ju i möjligaste mån undvika.

Jag fiskade igenom sträckan som var på ett hundratal meter utan att se eller känna någon fisk. Jag tänkte gå vidare uppströms mest för att se hur det såg ut men valde att fiska av sträckan ytterligare en gång. Eller mer exakt, ett par ställen som var extra lockande. Och tamejtusan, rätt som det var så högg det. Det kändes direkt på hugget och tyngden att det var en skaplig fisk. Med krokstorlek 14 och en tafsgrovlek på 0,.16 kan man inte vara för brutal så det tog en stund innan jag fick se fisken. Det var en harr förstås och i fint skick och runt respektabla 40 centimeter. När det till sist var dags kunde jag lossa flugan och tacka för fighten. Harren stod stilla en stund innan den kvickt gav sig i väg ut i sitt rätta element i den skyddande strömmen.

Det fortsatta utforskande av älven tog mig sedan ytterligare en bra bit uppströms. Där mitt i ingenting stod ett nytillverkat kit med bänk o bord vid en lockande plats i anslutning till älven. Med tanke på terrängen måste allt tillverkats på plats. Bra jobbat onekligen!

Den sista natten i Kvennan kröp temperaturen ner till runt +2 och utan täcke blev det två tröjor och två par byxor på tillsammans med ett påslakan som jag fyllde med andra kläder. Jag hävdar ofta att jag sällan fryser men denna natt fick jag så jag teg. Trots allt lyckades jag dock överleva och till och med få en del sömn. Men kvalfyllt är bara förnamnet och med tanke på förutsättningarna så är det inte konstigt att jag klev upp tidigt och kunde fortsätta resan vidare efter sedvanligt morgonbestyr med frukost och städning.

Glomma var trots allt en trevlig bekantskap och jag är inte främmande för ett nytt besök kommande år. Om så sker kommer jag att definitivt att prioritera ett täcke i packningen!

Nu blev det dags att åka vidare runt 20 mil in i Norge för ett annat sorts flugfiske. Längre spö, tyngre lina, större flugor. Återkommer!

Utvalt

Laxfisket säsongen 2021

Mitt flugfiske efter lax den gångna säsongen blev inte precis som jag tänkt mig det från början. Ni har hört talas om pandemin? Utifrån min i grunden positiva inställning till saker o ting så bokade jag redan i januari ett par veckor vid Stabbursdalens Resort längst upp i norska Finnmark i en vild förhoppning att inresa skulle bli möjlig. Jag var där 2019 och fick erfara lyckan av att få två laxar i Stabburselv varav den ena var på 8,5 kg. En stor fisk med mina mått mätt och jag ville dit igen trots ett något avskräckande antal mil i bilen som det kräver.

Under våren pendlade jag mellan hopp o förtvivlan utifrån pandemins härjningar, vaccinationer och norska restriktioner för inresa. I maj kände jag mig tvungen att ta ett beslut och avbokade Norgeresan och bokade istället kvickt som ögat en veckas boende i Överkalix i syfte att fiska Kalixälven och Ängesån. Det var nya vatten för mitt vidkommande men jag hade förstås läst och förkovrat mig en del. En tid efter bokningen så fick jag klart för mig att perioden 3/7 – 10/7 som jag valt var i senaste laget för att ha optimala förutsättningar för ett lyckat fiske. Men livspusslet i övrigt gjorde att det fick bli som det blev.

Så på morgonen 2/7 satte jag mig i en rätt så välpackad bil och for iväg norrut. Jag hade bokat en natt i Umeå för att inte vara helt utmattad vid ankomsten till Överkalix vilket medförde en dagsetapp på ynka 66 mil. På lördagsmorgonen 3/ 7 åkte jag de resterande 36-37 milen och anlände till Överkalix camping strax efter kl 13. Det var sjukt varmt sedan några dagar och temperaturen låg på närmare 30 grader. Inkvartering, proviantering vid Ica och lite närområdesspaning samt gubbvila följde. Det var verkligen hett och uppenbart att fiske på dagen inte skulle låta sig göras. Väderprognoserna berättade även att värmen skulle hålla i sig ett tag… Jag bestämde mig för att inte fiska förrän nästa dag och åkte istället på en spaningstur längs Kalixälven. Jag åkte längs älvens västra sida och stannade till och kikade på olika ställen. Onekligen en vacker älv och möjliga fiskeplatser från land fanns det gott om.

Spaningsturen tog mig upp till Jockfall som verkligen är en spektakulär plats och en hot-spot för laxfiske i området.

Inte den bästa filmen kanske men visst är det mäktigt?

Efter besöket i Jockfall fortsatte spaningsturen på älvens östra sida tillbaka mot Överkalix. Även här gjorde jag några stopp och tog mig ner till älven som mestadels rinner några hundra meter från vägen. Vid återkomsten till campingen tog jag en whisky, samlade mina intryck och bestämde mig för att börja fisket följande kväll vid Ansvarsforsen som jag tyckt såg lockande ut varpå jag köpte kort för tre dygn digitalt. Smidigt! Området ligger några km nedanför Jockfall och verkade inte alls lika frekventerat av andra fiskare. Det sistnämnda är alltid viktigt för undertecknad…

Följande kväll inledde jag fisket vid 21-tiden. Jag fiskade vid Lillselet en stund och sedan höll jag mig till Ansvarsforsen. Jag var helt ensam på bägge platserna. Tack för det! Jag såg ett par vakande harrar och fick även ett par glupska småöringar som högg på mina laxflugor. Eventuella laxar visade dock inget intresse trots mina ansträngningar men en fin kväll var det. Om än på tok för varm.

Dagen därpå tog jag en spaningstur igen. Den här gången var jag nyfiken på Ängesån som jag tänkt fiska senare i veckan. Det är några mil att åka från Överkalix och mindre vägar och jag kom nog lite snett.. Jag kunde ändå se delar av älven som såg lockande ut. Det är en skogsälv, naturligtvis betydligt mindre än Kalixälven vilket inte är negativt.

Så på kvällen var det dags för fiske vid Ansvarsforsen igen. Eftersom dagen ( och kvällen ) var ännu hetare så började jag inte fiska förrän runt 22-tiden. En fantastiskt vacker kväll och dessutom var jag ensam på plats igen. En och annan harr sprätte i ytan. Jag bytte flugor ett antal gånger, från stora till små, från mörka till ljusa.. När jag bytt till en dubbelkrokad fluga i storlek 6 eller 8 med gul hårvinge så kom det plötsligt och oväntat en rejäl stöt men efter en halv sekund var allt borta. Det var som ni förstår rejält adrenalinhöjande men tyvärr så hände inget mer den kvällen.

Ansvarsforsen i solnedgången. Nog är det vackert?

Dagen därpå var det över 30 grader. Jag låg mest stilla och flämtade under dagen och på kvällen åkte jag bara och tittade längs Kalixälven utan att fiska. Det var helt enkelt för varmt.

På onsdagen bestämde jag mig för att satsa de kvarvarande dagarna på fiske i Ängesån och köpte ett tredygnskort. Åter digitalt. Fina grejer! Så framåt eftermiddagen gav jag mig iväg. Jag hade rekat lite bättre för att inte hamna snett även denna gång. Om ni av någon outgrundlig anledning misstänker att jag skarvar och/eller hittar på i mitt berättande så får ni nedanstående bild på en liten by jag passerade. Ett namn som förpliktar.

Det finns onekligen många små grusvägar i övre Norrland. Den jag följde blev allt mindre och krokigare. Trots det kände jag mig med hjälp av ett par vägskyltar rätt övertygad om att jag var på rätt väg. Och faktiskt, där skymtade älven till vänster mellan tallarna. Gott så. Jag följde den ytterligare en stund för att utröna var det kändes lämpligt att inleda fisket. Olika strömsträckor avlöste varandra och de var föredömligt markerade med skyltar. Efter någon mil vände jag och åkte tillbaka till ett ställe som verkade intressant. En liten körväg på ett par hundra meter tog mig nästan ända fram till älvkanten. Där låg en rast/övernattningsstuga med ett hyfsat fräscht utedass i närheten. En nog så viktig och positiv detalj.

Lax- eller harrfiske som inledning? Det kändes rätt att börja med att rigga för harr. Så skedde och jag landade 3-4 mindre fiskar , en öring inkluderad. Jag gick så småningom uppströms några hundra meter där älven gör en krök på närmare 90 grader. En bit ner i älven var en harr uppe och visade sig. Det var absolut minst en kg-fisk varpå adrenalinet snabbt ökade hos en äldre herre. Jag tog mig i position och fiskade på den en stund med ett flertal flugbyten men nej. Jag såg också stor lax uppe ett par ggr på andra sidan i kurvan. Den var långt utom kasthåll men ändå. Jag tog det som ett tecken och bytte till 15-fotaren. En gul dubbelkrokad 8:a fick inleda. Sedan provades Glödhäck, Green Highlander, Stout och någon mer. Mitt i ett ihärdigt och fokuserat fiskande överraskades jag av plötsligt och kraftigt regn som snabbt blötte ner allt, mig inkluderad. Jag hade visst glömt att se efter tecknen i skyn. Regnkläderna då? undrar ni förstås. De råkade bli kvar i bilen… Det blev återtåg till övernattningsstugan för fika, påklädning mm. Regnet upphörde efter nån halvtimme o jag kunde återgå till den där älvkröken uppströms. Eftersom jag sett lax kändes valet av grejor enkelt så jag fiskade av kurvan ett par vändor med olika flugor o njöt av stillheten i vildmarken. Det enda som hördes var ljudet från älven och fluglinans svaga swishande i luften. Himlen hade klarnat upp och den rödrosa brinnande solnedgången syntes mot norr längs dalgången. Det var mäktigt.

Plötsligt ”hänger” en stor lax i luften en bit nedströms på min sida av älven. Den visar hela bredsidan innan den försvinner under ytan. Jag hann se att den börjat bli lekfärgad och förmodligen stått i älven en tid. Den var stor men hur stor? Hopplöst att veta men nog vägde den sina modiga 10? En förflyttning på så där 20 meter krävdes för att vara inom kasthåll. vilket genomfördes så raskt det gick bland hala stenar o förrädiska hålor. Investeringen i en rejäl vadarstav som gjordes för några år sedan kändes som ett klokt beslut. Nåja, väl på plats så fick jag ut flugan efter att ha hittat ett hyfsat stabilt underlag att stå på. Jag jobbade på en stund inklusive nåt flugbyte men nej, den ville inte.

Timmarna gled undan och jag hade ytterligare någon lax som visade sig inom kasthåll. Trots ihärdiga försök så var det ingen som visade intresse för mina flugor och någonstans runt 01-tiden packade jag ihop grejorna och åkte tillbaka till mitt boende i Överkalix. Trött men ändå nöjd med kvällen. Efter milen tillbaka somnade jag sedan ovaggad i stugan efter en nattlig middag. Det kan ha blivit en liten whisky också.

Kvällen därpå var jag tillbaka igen. Det var fortfarande väldigt varmt men solen gömde sig ofta bakom molnen. Tack för det. Vadarbyxor och fiskeväst är inte den optimala klädseln när det är närmare 30+. Jag kunde konstatera att älven hade sjunkit ytterligare några centimeter och nya stenar visade sig över vattenytan. Valet av fluga blev en dubbelkrokad Blue Charm i storlek 6 och jag kände vissa förhoppningar när jag påbörjade fisket. Ett par gånger under fisket syntes lax på olika ställen. Dock utom kasthåll och utan möjlighet för mig att vada i position. Men ändå. Det är alltid stimulerande att se fisk även om den inte går att nå. Jag höll mig mestadels på en sträcka av kanske 300 meter som jag fiskade av ett flertal gånger med några avbrott för kaffe, flugbyten och lite kontemplation runt sakernas tillstånd. Det var onekligen en omgivning att njuta av. Vilket jag gjorde.

Så plötsligt. Efter ett kast strax innan jag skulle lyfta linan för att lägga ut flugan igen så var det fast fisk! Under ett par flimrande sekunder tänkte jag bara: Lax! Ta det lugnt! Men direkt därefter märktes det att det var något som inte stämde. Jag vevade och visst var det lite tungt men fisken följde bara med. Knappast lax förstod jag, och inte så stor heller. Vad det nu var.. Svaret blev: id. En riktig bamse till id på säkert 1,5 kg hade fattat tycke för flugan. Vederbörande blev försiktigt avkrokad och återbördad till älven. Jag kan inte erinra mig att jag fått någon id på fluga tidigare men någon gång ska ju vara den första. Jag fick i alla fall lite puls några sekunder.

Ängesån. Strax uppströms kröken hände det mesta.

Lite senare samma natt fick jag en hygglig harr på laxfluga. Den fick liksom iden återvända till sitt rätta element. Liksom förra kvällen/natten fiskade jag till 01-tiden ungefär innan jag åkte hem till stuga, mat, och sömn.

Nästa eftermiddag återvände jag igen. Eftersom det var resans sista fiskedag så åkte jag till älven lite tidigare och var på plats runt 16-tiden. Det var inte fullt lika varmt som tidigare men ändå mer än tillräckligt.. Som tidigare kvällar så kunde en och annan lax ses hoppa där ute. Någon var rätt mörkt lekfärgad men en och annan betydligt blankare. Gemensamt för dem var dock att nästan alla var utom räckhåll och/eller ointresserade av mina erbjudanden. Timmarna gick, kaffet smakade fint som det alltid gör ute i naturen, någon lax visade sig men inget mer. Det mest spännande som hände var en stor svart korp som kom förbi. Hen ägnade sig åt lite lågflygning en stund ovanför mig innan färden fortsatte uppströms längs älvdalen.

Bortåt 22-tiden började jag känna mig lite uppgiven och ofokuserad. Jag sneglade på klockan och började tänka på nästa dags 100-milaresa hemåt. Jag fortsatte dock att skicka ut flugan i älven men höll nog inte riktigt full koll på grejerna. Ja ni vet, tight lines o det.. Plötsligt har jag fisk på och lyfter spöt för mothugg. Linan ligger dock i en rejäl bukt och det blir halvdant. Laxen hoppar högt upp med hela bredsidan mot mig. Galet stor och blank ruskar han lite på huvudet innan han försvinner under ytan igen. Tre sekunder senare är han loss och borta. Ett ögonblick förbannar jag min egen klantighet men den känslan ersätts strax av ödmjukhet och tacksamhet för att jag fick uppleva dessa häftiga sekunder. Det var en för mig mycket stor fisk, knappast under 15 kg. Ja, ni minns skylten där det står Sanningslandet? Jag satt en bra stund efter händelsen och begrundade tillvaron. Den där laxen som jag missade var helt klart hela resans höjdpunkt. Tack! Vad det var för fluga? Black Stout storlek 6 dubbelkrok.

I kanten av stenen mitt i älven högg laxen.

Någon timme senare kände jag mig klar med veckans fiske o återvände till boendet för att packa o sova för att komma iväg hyggligt nästa dag. När jag återkom till stugan så gjorde jag ett litet inlägg på min facebook-sida någon gång vid 02.30-tiden :

-”Hej Dick, ser att du är vaken. Hur är läget?

– ”Tack bara fint här”

– ”Jag hörde ett rykte om att du tappat ditt livs fisk i kväll. Stämmer det?”

– ”Jaså har ryktet redan spritt sig? Det var värst. Nåja det är sant i alla fall.”

-”Ojoj, hur känns det?”

– ”Tack, jag är lika glad för det. Men oss emellan, gladast är nog laxen!”

Sedan var det nattinatti.

Älvdalen uppströms. Svårt se mig mätt på den här vyn som skiftade i färger beroende på vädret.

Utanför min stuga vid campingen i Överkalix där Kalixälven och Ängesån möts.

Det var det hela för min del när det gäller laxfisket 2021. Kul att ni hängde med till slutet! Hur det blir nästa år går inte att sia om i dagsläget. Men jag återvänder gärna både till Kalixälven och Ängesån.

Utvalt

Flugfiske i Älvdalen

Öringen och harren i Älvdalen har de senare åren lockat mig till besök åtminstone ett par ggr om året. Den här säsongen inföll första turen i midsommarhelgen. Fiskekompisarna Alexander o Jonas hade bokat sitt boende och jag hängde på med en egen tältstuga. Eftersom jag efter bokningen torsdag – söndag blev uppmärksammad av min arbetsgivare på att mina tjänster behövdes via Teams på torsdagsförmiddagen så lade jag till en natt och kom upp redan onsdag eftermiddag. Det var solsken och älven gick med 60m3 vilket är snudd på perfekt enligt mitt förmenande. Dock konkurrerade dessa förutsättningar med det faktum att Sverige hade match mot Polen i EM-fotbollen fram på kvällen. Därtill kom en viss gubb-trötthet (ett nytt återkommande inslag i tillvaron.. ) efter jobb o resa. Kompromissen blev att jag bestämde mig för en kortare fiskesväng för att återvända till stugan innan matchen var över. Dvs om inte fisken visade sig vara galet huggvillig.

Efter att ha riggat grejorna så tog jag bilen en bit norrut o fiskade efter vadande o svettiga vedermödor på favoritplatsen. Gott att vara på plats!

Det var sporadiska vak men ingen riktig fart. Jag hade något påslag på en Elk Hair Caddis men lyckades inte kroka fisken. En hjorthårspuppa i storlek 20 fick ett par harrar att ta sig en titt men ingen av dem tyckte att den dög. Efter ett par timmar återstod vadandet o vedermödorna på tillbakavägen innan jag nådde bilen o tog mig åter till tältstugan och en öl o fotboll. Ja, det blev en dusch också.

Torsdagsförmiddagen var det arbete via Teams några timmar men det var klart och avslutat före kl 12.00. Därmed inföll tre veckors semester! En timme senare var jag åter på den där favoritplatsen. Samma väder och samma vattennivå,60m3. Och för den delen ungefär samma frekvens på vaken. Kanske lite intensivare en stund vid 13 – 14-tiden. Men vad käkar de? Det här med flugfiske är ju mer än ett planlöst o maniskt kastande. Eller, så kan man ju göra förstås men tillfredsställelsen ligger mycket i att hitta en fisk som vakar återkommande, klura ut vad den äter och sedan presentera en lämplig imitation som får den att hugga. Det innebär en hel del sittande, spejande o spanande. Med baken på ryggsäcksstolen o kaffemugg i handen satt jag länge o kikade och mådde gott. Noterade efter en stund en fisk 15 meter rakt ut som vakade försiktigt varannan minut. Jag provade först med en liten Klinkhammer ett par kast. Nej, den var tydligen inte intressant. Jag bytte till en liten Elk Hair Caddis i strl 20. Fy tusan vad det är jobbigt med tunna tafsar, små flugor o klen syn! Nåja, jag fick fast flugan till sist och avvaktade nästa vak. Där kom det! Så jag lade ut flugan ett par meter uppströms och lät den glida över ståndplatsen utan att dragga. Fisken steg och tog den direkt. Det kändes direkt att det inte precis var en rekordfisk men ändå hygglig storlek. Det var en ovanligt vildsint fisk för att vara harr och mycket riktigt, när den visade sidan så kunde den guldbruna sidan med de karakteristiska prickarna ses glänsa i solen. En härlig öring! Jag lyckades ombesörja en varsam avkrokning och den återgick till sitt rätta element. Sedan fortsatte jag fiska med samma flugmönster i tron att jag knäckt koden Men icke!

Kamraterna anlände torsdagskvällen och det blev snack och en öl men inget fiske.

Fredag och midsommarafton. Kamraterna tog sig iväg före mig men jag anslöt vid älven bortåt 11-tiden. Även idag sken solen på fattig och rik.

En härlig midsommarafton i naturen med vak i älven och kaffe i ryggsäcken. Gött! Kamraterna var lyckosammare än skriftställaren denna dag. De gångbara mönstren skiftade dock från timme till timme.

Fram på eftermiddagen bytte vi fiskeplats och tog oss till Karlsarvet. Ett bra ställe men ofta är där flera angelägna fiskare samtidigt vilket kan förta nöjet ibland. Nu var det midsommarafton och eftermiddag och det hade glesnat längs älven. Andra behov hade måhända tagit över för en del. Det var dock ingen vidare fart i vattnet.

Som traditionen kräver så avslutades midsommaraftonen på campingen med potatis, sill och gräddfil mm. Vi hamnade en stund även i ett annat sällskap och fick oss till livs en liten föreläsning av oraklet Stefan L om onödan i att kasta långt o därmed skrämma fisken. Alternativet: vada i position. Alltid lika underhållande att lyssna på! Tack för det!

På lördagen, dvs midsommardagen valde jag en lugn förmiddag med en powerwalk längs älven o runt Älvdalen. Det var skönt att få sträcka ut utan en tung ryggsäck och svettiga vadarbyxor. På eftermiddagen valde jag Karlsarvets norra del. Det vakade en och annan fisk men det var ingen riktig fart . Jag kunde ändå identifiera en fisk rakt uppströms nätt o jämnt inom kasthåll. Jag log lite o tänkte på Stefans föreläsning kvällen innan och manövrerade mig försiktigt i position inom lagom kasthåll. Jag hade en med mina mått sjukt liten Klinkhammer ( strl 22 ) i grönt som jag presenterade precis framför nosen på fisken. Den högg direkt och det kändes att det var en öring. Det blev en kort vildsint kamp innan jag kunde befria den. Det var en rolig fisk att ha lyckats lura.

På aftonen vankades det middag. Oxfile är sällan förekommande på min meny men plötsligt händer det.

Våra vägar skildes åt runt lunchtid på söndagen. Tack för den här gången grabbar!

Bilden ovan visar det som packades ur bilen vid hemkomsten. Galet!

Nåja. Snart är det dags för ny expedition. Stay tuned!

Utvalt

Flugfiskepremiär i Bergslagsskogen

16 april och ledig fredag. Solsken. En dag till förfogande. Hög tid att inviga flugfiskesäsongen med en tur till klubbsjön i Bergslagens vildmark. Med tanke på väder o temperatur den senaste tiden måste väl isen ha försvunnit? Oavsett vilket så var det en härlig dag och det kändes helt rätt att åka upp på en spaningstur till Stora Å och kolla läget. Packningen bestod av flugspö , fiskeväst, vatten o ett äpple. Samt kameran. Synnerligen lätt packning m.a.o. Inte ens kaffe. Men som sagt, det var ju mest en spaningstur.

Den sista halvmilen märktes det på vägen att våren är här men inte över. Stundtals kändes grusvägen som gungfly. Timmerbilar hade frekventerat skogsvägen varpå hjulspåren stundtals var djupt nerkörda så en viss slalomkörning var av nöden för att inte bli av med bilens underrede på vägens mittsträng. Några nya hotfulla stenar hade också dykt upp. Nåväl färden gick bra utan missöden och när jag kom fram lyste solen och jag konstaterade att jag verkade vara ensam vid sjön. En stundtals frisk vind svepte över sjön och några vak kunde inte skönjas. Men något annat är ju knappast att vänta i mitten av april. En Wolly Bugger fick bli den första flugan som provades. Sedan blev det ett par olika förtyngda nympher. Jag gick runt hela sjön och på skuggsidan fanns en del snö kvar på stigen och i skogen. Dock ingen is vare sig i skogen eller sjön. Jag gjorde några kast här och stannade en längre stund i viken vid utloppet ur sjön. Någon streamer med extralång hårvinge provades. Vinden mojnade och en försiktig bris var det enda som krusade vattenytan. Det var varmt och härligt på solsidan och en och annan citronfjäril hälsade på när jag stundtals lade ut flugan och stundtals bara satt i solen, njöt av naturen och filosoferade över tillvaron. Finns det något annat som är mer vederkvickande och energipåfyllande än detta? Inte särskilt mycket om ni frågar mig.

En härlig dag i naturen. Vad mer kan man önska sig i dessa tider?

Jaja, natur o sol o vår o allt det där. Men fick du nån fisk då? undrar ni förstås.

Den typen av triviala och underordnade frågor besvaras icke. Åtminstone inte idag.

På återhörande!

Utvalt

Mera flugfiske i Älvdalen

Eftersom årets laxfiske i Norge blev inställt av uppenbara skäl så fick det istället bli en extratur till Älvdalen och Österdalälven. Jag brukar annars inte åka dit i juli eftersom jag är lite folkskygg när jag fiskar och den tiden kan det vara rätt många fiskare längs älven. Hur som helst så var jag där mellan 23/7 och 27/7 och bodde i vanlig ordning i en av stugorna på campingen. Älven gick extremt låg med endast 28 kubik de här dagarna. Jag tror inte jag fiskat där någon gång med så lågt vattenflöde. Hur som helst, fisken behöver äta oavsett vattenstånd. Den första dagen så blev det bara ett par timmars fiske efter inkvartering och lite kompletterande inköp av förnödenheter. Jag fiskade nån mil uppströms samhället och insåg att flera av de platser där det brukar stå fisk nu var tomma. Det blev helt enkelt nödvändigt att söka andra ståndplatser. En fördel med så lite vatten är ju att det går att vada snart sagt överallt och en nackdel är att man lätt vadar runt på tok för mycket och skrämmer bort fisken. Hur som helst så var det endast sporadiska vak där jag befann mig men lyckades lura ett par harrar av mindre kaliber innan jag åkte tillbaka till campingstugan för mat och en whisky. Eller om det var två.

Den mindre älvfåran vid Varvsön. Inte värst mycket vatten.

Dagen därpå så provade jag ett par andra ställen längs älven. Det var jäkligt trögfiskat med bara enstaka vak. Jag fick ett par mindre öringar på en liten olivfärgad Klinkhammer men det var också allt. Jag gav upp fisket redan vid 18-tiden och återvände till stugan. På väg till servicehuset för en dusch träffade jag på ett par gamla fiskekamrater. Herrarna A och J hade lustigt nog bokat ett par nätter samtidigt som jag var där. Det blev ett par öl ,snack om fiske och lite annat. Jag blev också inbjuden till middag kvällen därpå. Jag tackade inte nej.

Även lördagens fiske var trögt. Sporadiska vak men jag fick väl nån liten harr och någon öring på med mina mått mätt sjukt små flugor. Såna där som man knappt klarar att få tafsen igenom kroköglan på om ni förstår vad jag menar. I alla fall om man är en skumögd äldre herre.

En konkurrerande fiskefamilj som jobbade intensivt.

Lördagskvällens begivenhet blev resans höjdpunkt. Middagen som jag blivit inbjuden till bestod av potatis,orre, hjortfile`,kantareller med lök o bacon. Allt tillagat på muurikka vid stugknuten av gourmetkocken herr J. Till detta öl och ett lagom tempererat rödtjut. Makalöst gott alltihop! Stort tack! Fiskesnack blev det förstås under tiden och även de hade haft ett trögt fiske under dagen.

Söndagen satsade jag på en älvsträcka som är svår att komma åt med flugspö vid ”normalt” vattenstånd. Nu var den tillgänglig med lite försiktig vadning. Det vakade en hel del fisk på sträckan och jag lyckades få 6-7 öringar under dagen. Ingen av dem var större än 25 cm men i alla fall. Det är skoj med fiskkontakt. För övrigt så fick jag alla på samma fluga. Elk Hair caddis var det som gällde för dagen.

Här är det vanligtvis svårt att komma till med flugspö.

Det var det det hela när det gäller den här fisketrippen. Det är ju ett par veckor sedan och nu går det mer vatten i älven såvitt jag förstått. Måhända blir det nån tur till längre fram i höst.

Utvalt

Gös på natten

Det har verkligen varit galet varmt några dagar vilket i princip omöjliggjort seriöst (?) fiske dagtid. Nåja, dygnet består ju av mer än bara dagtid och i akt och mening att försöka lura någon av Väringens gösar så satsade jag i går kväll på några timmars fiske i anslutning till, och efter mörkrets inbrott. Jag kom i gång med själva fisket strax före 22-tiden. Det var en svag ljummen kvällsbris som krusade vattenytan och solen var på väg att dyka ner bakom horisonten. En härlig sommarkväll helt enkelt. Tyvärr stördes friden en del av ett glatt gäng vid en sommarstuga på en närbelägen ö som ägnade sig åt vattenscooteråkande och vattenskidor i kombination. Inget fel på det iofs men jag valde att efter en kort stund ge mig iväg längre bort för att få det lite lugnare för mina behov.

Efter några få kast med Hi-Lo-wobblern så högg en fisk. Gös hoppades jag förstås men snart nog så kunde jag känna igen de karakteristiska huvudruskningarna från en medioker gädda. Mycket riktig, en gädda på dryga kilot lösgjordes varsamt o fick återgå till sitt rätta element. Kroklossare med långt skaft är en bra uppfinning. Även små gäddor har som bekant vassa tänder.. Det var 7-8 andra båtar inom synhåll och de flesta verkade ägna sig åt trolling. Jag bytte några ord med en av dem och han var inne på att det var för varmt för att fisken skulle vara på alerten. För egen del ror jag ibland drag som det hette förr och har monterat en enkel spöhållare för ändamålet. Jag ägnade mig åt det en stund och fick lite motion på köpet men i övrigt resultatlöst. Jag drog igång motorn och åkte till grundet där jag ofta fiskar och där det ibland blir lite abborre. Nu var det i princip vindstilla så ankaret behövde inte komma till användning. Efter en stund som även inkluderade lite fika så högg det igen. Det kändes inte som varken gädda eller abborre och till min glädje så var det faktiskt en gös. Storleken var beskedlig, kanske knappa kilot men ändå. Gös var det! Kroklossaren fick tjänstgöra igen och fisken återfick friheten. Jag var lite sugen på att behålla den för att få en gösmiddag men tyckte den var i minsta laget. Fiskemässigt hände det inte så mycket mer utan jag valde att åka hem till hamnen. Till min sorg o ilska så fick jag se åtminstone ett 30-tal tomma ölburkar som flöt i vattnet under en sträcka på ett par hundra meter. När jag såg den första trodde jag att någon lagt nät men sedan dök de upp i klump o efter varandra. Vad är det för fel på folk?

En härlig sommarkväll på sjön var det onekligen.

Utvalt

Från harr till öring

Söndagen i Älvdalen mötte med fortsatt svalt väder med återkommande regnskurar och solen lyste helt med sin frånvaro. Efter intagen frukost o sedvanliga morgonbestyr så ägnade jag ett antal timmar åt att åka till platser vid älven som jag sällan besöker. Och i något fall aldrig kikat på. Oftast blir det så att de ställen man tidigare varit på och som visat sig fungera drar mest. Dock icke i dag alltså. Karlsarvet S var ett ställe jag aldrig provat. Det var trevligt och lättkastat utifrån att det var gott om plats för linan i bakkastet. Lättvadat var det också vilket iofs gäller på de flesta platserna i älven. Jag såg dock inga vak där denna förmiddag. Så jag provade där en stund och åkte sedan vidare norrut och tog mig ner den slingriga och steniga skogsvägen till Snipheden. Där provade jag lite i höstas utan resultat men den gången gick det 120 kubik i älven vilket definitivt var försvårande omständigheter. Nu vakade en och annan fisk ute i strömfåran och ett par av dem var uppe och kikade på min fluga men ratade den. Angående det här med flugor så finns det små flugor, jävligt små flugor samt SJUKT små flugor. Ibland har jag fått till mig av kunnigare personer än mig att det ofta är det sistnämnda som gäller just i den här älven. Det har visst nåt att göra med att kraftverket uppströms har bottentappning vilket leder till lägre temperatur i älven vilket i sin tur medför mindre insekter än på många andra ställen. Inte vet jag men jag rotade i alla fall fram en sån där sjukt liten fluga ur asken och lyckades med valhänta fingrar och bristfällig finmotorik knyta fast den på tafsen. En liten baetisimitation. Och se på tusan,efter ett par kast så gick en fisk upp och valde den här gången att hugga. Det var onekligen en härlig känsla att känna fast fisk! Det kändes först som en harr i 30 cm-klassen men den gjorde lite mer vildsinta rusningar än normalt och strax så såg jag den brunprickiga sidan. En öring minsann! Det var en trevlig överraskning och jag släppte varsamt tillbaka den och önskade den välkommen åter om något kilo. En stund senare så upprepades proceduren med ytterligare en öring i samma storlek. Kul!

Många bäckar små blir till sist en stor älv.Uppströms Snipheden.

Jag rundar av min lilla berättelse om fisketuren till Älvdalen här. Jag hade några sköna kravlösa dagar och några fiskar lyckades jag trots allt lura även om de var något mer svårflirtade än vanligt. Det kan ju förstås också mest bero på fiskaren… Eller för att citera min kära hustru: ”sök inåt!”

Utvalt

Nationaldags-fiske

Nationaldagen inleddes som meterologerna utlovat med kompakt regnande här i Älvdalen. De utlovade även att regnet skulle upphöra runt 16-tiden. Jag valde att lita på deras prognoser och avvaktade med fisket och ägnade istället en del av dagen åt kontemplation och inre resor. Var dessa resor hamnade förtäljer dock inte historien… Hur som helst så lättade regnet och jag inledde fisket runt 16-tiden. Regnet hade mycket riktigt upphört och jag valde att ta mig ut på Varvsön igen. Detta trots att det är lite bökigt med allt vadande innan man kommer på plats men eftersom jag som ni vet är lite asocial i fisket så är en fördel på ön att man oftast är helt ensam. I like! Så även denna dag. Gick till sydspetsen och noterade avsaknaden av vak. Satt och kikade en stund innan jag lade ut flugan och kunde till sist se ett eller två vak på håll. Vadade ändå ut och satte igång. Inget verkade locka älvens innevånare trots ett flertal flugbyten. Tiden gick och fisket var resultatlöst. Jag fick helt enkelt trösta mig med kaffe o medhavda mackor. Det var ost som pålägg ifall ni undrar..

Medan jag fikade sprack himlen upp och solen vågade sig fram. Och var det inte?.. jo tametusan, några gula forssländor hovrade över vattnet. Jag letade runt i flugaskarna innan jag hittade rätt. Bytte förstås och klunkade kvickt i mig den sista kaffeskvätten innan jag vadade ut till pole position. I andra kastet efter flugbytet klev det på en hygglig harr. De känns alltid större när man ska drilla hem dem mot strömmen men det var en fin fisk runt 30 cm. Den återfick friheten och två kast senare var det dags igen. En harr i liknande storlek anmälde intresse och fick även den gå tillbaka efter att ha synat håven. Sedan tog det slut. Solen gömde sig bakom molnen och fisken gjorde sammalunda. I vattnet dock. De fåtaliga vak som setts upphörde och mina försök att locka ytterligare fiskar att stiga till flugan var resultatlösa.

Jag tog mig upp till norra spetsen på ön och gjorde några kast. Det var en fisk som vakade sporadiskt men visade inget intresse av det jag erbjöd. Så var det med det. Jag packade ihop och tog mig tillbaka till stugan på campingen. En öl o lite skaplig single malt måste man kunna unna sig. Det är ju ändå Sveriges nationaldag.

Nog är älven som gjord för en torrfluga här vid Varvsöns norra spets.

Utvalt

Hopp om harr!

Anlände Älvdalen och fiskecentret/campingen torsdagskvällen 4/6. Möttes av en nyanställd yngre kopia av det sedvanliga skäggiga oraklet i receptionen. Ni som vet vad jag menar,vet vad jag menar. Nåväl,efter incheckning så orkade jag med ett par timmars fiske innan jag föll för hunger törst och ålderdomssvaghet. Höll mig vid Karlsarvet och lyckades inte få kontakt med någon fisk. Såg inte heller mer än något enstaka vak. Förutsättningarna var ändå goda med 60 kubik i älven. Snudd på perfekt om ni frågar mig. Det var en fin kväll hur som helst och jag är kvar tills på måndag. Nya chanser framöver med andra ord.

Utvalt

Göstur utan tur

Ledig dag. Hyggligt väder. Efter en lämpligt omfattande sovmorgon blev det en tur med Foxy Lady för att undersöka om Väringens gösar var på alerten. Motorn startade som den skulle och sjön mötte med en lätt bris.. Jag tog mig ut till de sedvanliga grunden och provade både favoritspinnaren med smeknamnet ”slaktaren”, ett par olika wobbler och till och med ett par jiggar. Det sistnämnda hör verkligen till undantagen. Resultat: intet hände. Det var jag, ett gäng måsar och en o annan trollingbåt på håll. No more! Men en lugn, avkopplande tur med sedvanlig terapeutisk effekt var det. Nya tag anbefalles. Återkommer till gösarna!

Här brukar det hända ett o annat. Tappade tex en fin gös här förra året. Idag: nada.

Här bor ett gäng måsar. De snackade hela tiden. Oklart om vad dock.

Utvalt

Bilder säger mer än ord

Åkte en sväng till Stora Åsmund eftersom jag var ledig, väderprognosen sade sol och värme och jag hade inget bättre för mig. Kaffe och fru K:s delikata bullar fanns med i ryggsäcken. Dock inte den där asken med DE flugorna som ibland gör hela skillnaden. Glömt igen! Vad är det med mig? Nåja,det vill jag inte att ni svarar på. Betingelserna för ett lyckosamt fiske var förutom den glömda asken synnerligen goda. Men men, det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag började med att skrämma ruvande lom-honor ur redet när jag obetänksamt stövlade ut mot en fiskeplats. Insåg läget efter ytterligare några kliv och blev vederbörligen upplyst om det olämpliga i min framfart av fiskare en bit bort. Tack för det!

Själva fisket handlade för mitt vidkommade idag en hel del om flugor i träd och buskar,en tafs som vek sig dubbel vid utlägg samt en del annat som föranledde monologer som inte lämpar sig för tryck Allt gick dåligt! Men solen sken, kaffet var starkt och gott och jag hade det egentligen jäkligt bra. Någon fisk var uppe och kikade på flugan men det var det närmaste jag kom. Annars vakade det stundtals friskt men jag lyckades inte knäcka koden för dagen och gick bet. Några bilder får illustrera dagens tur. Besparar er bilder på en frustrerad äldre herre.

Vindstilla i viken vid utloppet ur sjön.

Spännande vak inom kasthåll. Men vad hjälpte det.

En annan fisk som också ratade mina flugor.

Utvalt

I regnbågens tecken

På söndagseftermiddagen kändes det som en lämplig dag att återvända till Stora Åsmund för att måhända få kontakt med någon av de nyligen utsatta regnbågarna. Isättningen gjordes tidigare i veckan och fiskepremiären genomfördes igår. Den sistnämnda avstod jag ifrån eftersom jag i själva fiskesituationerna är en rätt asocial typ. Nåväl, vid ankomsten till sjön insåg jag att regnkläderna var kvar hemma i garderoben. Det kändes inte helt bra eftersom himlen var olycksbådande mörk och dessutom hördes ett svagt mullrande . På håll förvisso men i alla fall. Strax började regndropparna falla men det verkade som merparten av regnet höll sig på behörigt avstånd såväl som åskan som fortsättningsvis höll sig tyst. Småregnandet upphörde efter några minuter. Det blåste en del och några vak gick inte att skönja trots idogt spanande. Jag började fiska med en streamer som jag efter en stund lyckades sätta i en tallgren i bakkastet. Ajöss med den! Rotade runt lite i flugaskarna och insåg att jag förutom regnkläderna även hade lämnat torrflugeaskarna hemma. Bra jobbat Dick! Valde så småningom att knyta på en Pheasant Tail-nymf i storlek 10. Vinden mojnade en del och kvällssolen var framme och förgyllde tillvaron.

Hugget kom plötsligt och jag hade lite sjå med att få upp löslinan på rullen men eftersom fisken rusade så fick jag hjälp med den delen och jag kunde drilla den via rullen. Det kändes snart att det var en skaplig storlek på fisken och den hoppade högt upp i luften ett par gånger och visade sig vara en fin regnbåge. Fisken fick jobba sig trött via några rejäla rusningar medan jag tog mig till håven som för en gångs skull var med. Det blev par rusningar till innan jag kunde lotsa in den i håven och få upp den på land. God känsla!

När jag återupptog fisket så hade det börjat vaka lite i sjön. Dock inget inom kasthåll men jag bytte till en liten maläten grå superpuppa som hade gömt sig i en vrå i en av flugaskarna. Men icke. Den ratades av sjöns innevånare och efter en stunds resultatlöst kastande fann jag för gott att packa ihop grejorna och påbörja hemfärden. Det väntade andra uppgifter som jag behövde ordna med på hemmaplan. Livet består ju trots allt av lite mer än bara fiske.

En kväll med regnbåge i vattnet, på land och i skyn.

Utvalt

Båten sjösatt – gösen väntar

Idag var det dags för sjösättning. Honda-motorn provstartades vederbörligen i garaget för ett par veckor sedan. Detta för att slipa obehagliga överraskningar och krångel när ekipaget väl var i sjön. Det största orosmolnet nu var det hemmagjorda båtsläpet som följde med när jag köpte Foxy Lady för några år sedan. I den mån släpet någonsin sett sina bästa dagar så är den tiden hur som helst passerad. Släpet gnisslar och protesterar en hel del och rosten lyser med sin närvaro. Nåja. Dagens tur inklusive själva sjösättningen fungerade dock för en gångs skull helt problemfritt. Motorn startade som den skulle och jag tog en liten tur på Väringen för att kolla att allt fungerade som det skulle. En frisk kall vind mötte trots solens närvaro. Noterade att många av båtinnehavarna i småbåtshamnen ännu inte fått i sina båtar. Nu blir det nog lite fiske på Väringen till helgen. Det blir skoj.Dvs om det inte snöar.

Foxy Lady äntligen i sitt rätta element.

Utvalt

Premiär!

Det drar ihop sig till skarpt läge! I morgon är det dags att åka till en av klubbsjöarna/ o se om isen gett sig så pass att det går att få ut en fluga i öppet vatten. Årspremiären hägrar. Samtidigt är det premiär för den här bloggen och min debut i denna bransch. Syftet är att skriva om fiske ur olika aspekter och inte minst om utövarna av denna härliga aktivitet. Eftersom flugfisket ligger mig varmast om hjärtat blir det sannolikt en slagsida åt det hållet.Men en hel del annat om fiske och fiskets utövare ur olika aspekter lär det bli. Vi får se. Hoppas ni hänger med på resan!

24/3

Det var 4-5 plusgrader och en frisk, elak kall vind mötte vid en av fiskeklubbens sjöar i Bergslagsskogen. Glädjande nog kunde jag snabbt konstatera att sjön var isfri till åtminstone 90%. Längs den södra stranden och ett 25-tal meter ut hängde den dock kvar med hjälp av storvuxna granar och åsen som skyddade den från solens inverkan. Jag gick ut på Talludden och efter visst besvär i den hårda vinden så lyckades jag tackla i ordning grejerna och fick även ut flugan. Det sistnämnda var enkelt eftersom jag hade vinden i ryggen så den delen skötte sig nästan på egen hand. Jag hade verkligen inga förhoppningar om att få kontakt med fisk men insåg snart att skulle det vara möjligt så behövde jag komma ner med flugan djupare. Bytte därför till en rätt stor och tung men lätt dressad streamer. Efter två kast så högg en fisk och mina reflexer fungerade trots att de legat i vinterdvala och mothugg med påföljande drillning gjordes som sig bör och en regnbåge i 8-9 hektos klassen landades efter en kort stund. Det var ingen märkvärdig fisk alls men det kändes bra och ett kvitto på att säsongen är igång. En för min del rekordtidig premiär!