Från harr till öring

Söndagen i Älvdalen mötte med fortsatt svalt väder med återkommande regnskurar och solen lyste helt med sin frånvaro. Efter intagen frukost o sedvanliga morgonbestyr så ägnade jag ett antal timmar åt att åka till platser vid älven som jag sällan besöker. Och i något fall aldrig kikat på. Oftast blir det så att de ställen man tidigare varit på och som visat sig fungera drar mest. Dock icke i dag alltså. Karlsarvet S var ett ställe jag aldrig provat. Det var trevligt och lättkastat utifrån att det var gott om plats för linan i bakkastet. Lättvadat var det också vilket iofs gäller på de flesta platserna i älven. Jag såg dock inga vak där denna förmiddag. Så jag provade där en stund och åkte sedan vidare norrut och tog mig ner den slingriga och steniga skogsvägen till Snipheden. Där provade jag lite i höstas utan resultat men den gången gick det 120 kubik i älven vilket definitivt var försvårande omständigheter. Nu vakade en och annan fisk ute i strömfåran och ett par av dem var uppe och kikade på min fluga men ratade den. Angående det här med flugor så finns det små flugor, jävligt små flugor samt SJUKT små flugor. Ibland har jag fått till mig av kunnigare personer än mig att det ofta är det sistnämnda som gäller just i den här älven. Det har visst nåt att göra med att kraftverket uppströms har bottentappning vilket leder till lägre temperatur i älven vilket i sin tur medför mindre insekter än på många andra ställen. Inte vet jag men jag rotade i alla fall fram en sån där sjukt liten fluga ur asken och lyckades med valhänta fingrar och bristfällig finmotorik knyta fast den på tafsen. En liten baetisimitation. Och se på tusan,efter ett par kast så gick en fisk upp och valde den här gången att hugga. Det var onekligen en härlig känsla att känna fast fisk! Det kändes först som en harr i 30 cm-klassen men den gjorde lite mer vildsinta rusningar än normalt och strax så såg jag den brunprickiga sidan. En öring minsann! Det var en trevlig överraskning och jag släppte varsamt tillbaka den och önskade den välkommen åter om något kilo. En stund senare så upprepades proceduren med ytterligare en öring i samma storlek. Kul!

Snipheden
Många bäckar små blir till sist en stor älv.Uppströms Snipheden.

Jag rundar av min lilla berättelse om fisketuren till Älvdalen här. Jag hade några sköna kravlösa dagar och några fiskar lyckades jag trots allt lura även om de var något mer svårflirtade än vanligt. Det kan ju förstås också mest bero på fiskaren… Eller för att citera min kära hustru: ”sök inåt!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: