Bilder säger mer än ord

Åkte en sväng till Stora Åsmund eftersom jag var ledig, väderprognosen sade sol och värme och jag hade inget bättre för mig. Kaffe och fru K:s delikata bullar fanns med i ryggsäcken. Dock inte den där asken med DE flugorna som ibland gör hela skillnaden. Glömt igen! Vad är det med mig? Nåja,det vill jag inte att ni svarar på. Betingelserna för ett lyckosamt fiske var förutom den glömda asken synnerligen goda. Men men, det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag började med att skrämma ruvande lom-honor ur redet när jag obetänksamt stövlade ut mot en fiskeplats. Insåg läget efter ytterligare några kliv och blev vederbörligen upplyst om det olämpliga i min framfart av fiskare en bit bort. Tack för det!

Själva fisket handlade för mitt vidkommade idag en hel del om flugor i träd och buskar,en tafs som vek sig dubbel vid utlägg samt en del annat som föranledde monologer som inte lämpar sig för tryck Allt gick dåligt! Men solen sken, kaffet var starkt och gott och jag hade det egentligen jäkligt bra. Någon fisk var uppe och kikade på flugan men det var det närmaste jag kom. Annars vakade det stundtals friskt men jag lyckades inte knäcka koden för dagen och gick bet. Några bilder får illustrera dagens tur. Besparar er bilder på en frustrerad äldre herre.

Vindstilla i viken vid utloppet ur sjön.
Spännande vak inom kasthåll. Men vad hjälpte det.
En annan fisk som också ratade mina flugor.

I regnbågens tecken

På söndagseftermiddagen kändes det som en lämplig dag att återvända till Stora Åsmund för att måhända få kontakt med någon av de nyligen utsatta regnbågarna. Isättningen gjordes tidigare i veckan och fiskepremiären genomfördes igår. Den sistnämnda avstod jag ifrån eftersom jag i själva fiskesituationerna är en rätt asocial typ. Nåväl, vid ankomsten till sjön insåg jag att regnkläderna var kvar hemma i garderoben. Det kändes inte helt bra eftersom himlen var olycksbådande mörk och dessutom hördes ett svagt mullrande . På håll förvisso men i alla fall. Strax började regndropparna falla men det verkade som merparten av regnet höll sig på behörigt avstånd såväl som åskan som fortsättningsvis höll sig tyst. Småregnandet upphörde efter några minuter. Det blåste en del och några vak gick inte att skönja trots idogt spanande. Jag började fiska med en streamer som jag efter en stund lyckades sätta i en tallgren i bakkastet. Ajöss med den! Rotade runt lite i flugaskarna och insåg att jag förutom regnkläderna även hade lämnat torrflugeaskarna hemma. Bra jobbat Dick! Valde så småningom att knyta på en Pheasant Tail-nymf i storlek 10. Vinden mojnade en del och kvällssolen var framme och förgyllde tillvaron.

Hugget kom plötsligt och jag hade lite sjå med att få upp löslinan på rullen men eftersom fisken rusade så fick jag hjälp med den delen och jag kunde drilla den via rullen. Det kändes snart att det var en skaplig storlek på fisken och den hoppade högt upp i luften ett par gånger och visade sig vara en fin regnbåge. Fisken fick jobba sig trött via några rejäla rusningar medan jag tog mig till håven som för en gångs skull var med. Det blev par rusningar till innan jag kunde lotsa in den i håven och få upp den på land. God känsla!

När jag återupptog fisket så hade det börjat vaka lite i sjön. Dock inget inom kasthåll men jag bytte till en liten maläten grå superpuppa som hade gömt sig i en vrå i en av flugaskarna. Men icke. Den ratades av sjöns innevånare och efter en stunds resultatlöst kastande fann jag för gott att packa ihop grejorna och påbörja hemfärden. Det väntade andra uppgifter som jag behövde ordna med på hemmaplan. Livet består ju trots allt av lite mer än bara fiske.

En kväll med regnbåge i vattnet, på land och i skyn.

Båten sjösatt – gösen väntar

Idag var det dags för sjösättning. Honda-motorn provstartades vederbörligen i garaget för ett par veckor sedan. Detta för att slipa obehagliga överraskningar och krångel när ekipaget väl var i sjön. Det största orosmolnet nu var det hemmagjorda båtsläpet som följde med när jag köpte Foxy Lady för några år sedan. I den mån släpet någonsin sett sina bästa dagar så är den tiden hur som helst passerad. Släpet gnisslar och protesterar en hel del och rosten lyser med sin närvaro. Nåja. Dagens tur inklusive själva sjösättningen fungerade dock för en gångs skull helt problemfritt. Motorn startade som den skulle och jag tog en liten tur på Väringen för att kolla att allt fungerade som det skulle. En frisk kall vind mötte trots solens närvaro. Noterade att många av båtinnehavarna i småbåtshamnen ännu inte fått i sina båtar. Nu blir det nog lite fiske på Väringen till helgen. Det blir skoj.Dvs om det inte snöar.

Foxy Lady äntligen i sitt rätta element.

Stora Å igen.

30/3

Sista dagen på min tio veckor långa tjänstledighet tog jag en tur till Stora Å igen. Solsken och 8-10 plusgrader gjorde att det kändes som ett självklart sätt att använda dagen. Jag fick för mig att ta den andra vägen till sjön som innebär att man kommer fram på norra sidan. Ni som vet, ni vet vad jag menar. Brukar alltid ta den andra vägen men va sjutton,ombyte förnöjer. Men jag åkte förstås för långt pga sviktande minne och körde 7-8 km extra på en riktigt risig grusväg innan jag insåg misstaget. GuldVolvon fick sig ett par rejäla törnar i underredet av stenbumlingar som jag inte lyckades missa. Fan! Nåja, det misstaget kommer inte att inträffa igen. Åtminstone inte på den vägen.

Väl framme så mötte jag en gentleman försedd med flugspö och kamera och vi bytte några ord. Han berättade att han låg i husvagn på uppställningsplatsen på södra sidan av sjön och idag var han mest ute för att fotografera. Vi sa ”skitt fiske” och gick åt varsitt håll. För min del var kaffebehovet akut så själva fiskandet fick anstå en stund.Å andra sidan är kaffe en väsentlig del av de flesta fisketurer.Det blåste rejält så kastandet var stundtals lite krångligt när jag väl kom igång. Jag gick runt i stort sett hela sjön och gjorde några kast här och där. Resultatlöst trots ett flertal flugbyten. Det var ändå en rogivande tur som gav energi för kommande utmaningar i veckan när lönearbetet skulle igång igen.

Här blåste det stundtals en rejäl motvind.

Premiär!

Det drar ihop sig till skarpt läge! I morgon är det dags att åka till en av klubbsjöarna/ o se om isen gett sig så pass att det går att få ut en fluga i öppet vatten. Årspremiären hägrar. Samtidigt är det premiär för den här bloggen och min debut i denna bransch. Syftet är att skriva om fiske ur olika aspekter och inte minst om utövarna av denna härliga aktivitet. Eftersom flugfisket ligger mig varmast om hjärtat blir det sannolikt en slagsida åt det hållet.Men en hel del annat om fiske och fiskets utövare ur olika aspekter lär det bli. Vi får se. Hoppas ni hänger med på resan!

24/3

Det var 4-5 plusgrader och en frisk, elak kall vind mötte vid en av fiskeklubbens sjöar i Bergslagsskogen. Glädjande nog kunde jag snabbt konstatera att sjön var isfri till åtminstone 90%. Längs den södra stranden och ett 25-tal meter ut hängde den dock kvar med hjälp av storvuxna granar och åsen som skyddade den från solens inverkan. Jag gick ut på Talludden och efter visst besvär i den hårda vinden så lyckades jag tackla i ordning grejerna och fick även ut flugan. Det sistnämnda var enkelt eftersom jag hade vinden i ryggen så den delen skötte sig nästan på egen hand. Jag hade verkligen inga förhoppningar om att få kontakt med fisk men insåg snart att skulle det vara möjligt så behövde jag komma ner med flugan djupare. Bytte därför till en rätt stor och tung men lätt dressad streamer. Efter två kast så högg en fisk och mina reflexer fungerade trots att de legat i vinterdvala och mothugg med påföljande drillning gjordes som sig bör och en regnbåge i 8-9 hektos klassen landades efter en kort stund. Det var ingen märkvärdig fisk alls men det kändes bra och ett kvitto på att säsongen är igång. En för min del rekordtidig premiär!

Den kvardröjande isen följer skogskanten

Årets första.