Laxfisket säsongen 2021

Mitt flugfiske efter lax den gångna säsongen blev inte precis som jag tänkt mig det från början. Ni har hört talas om pandemin? Utifrån min i grunden positiva inställning till saker o ting så bokade jag redan i januari ett par veckor vid Stabbursdalens Resort längst upp i norska Finnmark i en vild förhoppning att inresa skulle bli möjlig. Jag var där 2019 och fick erfara lyckan av att få två laxar i Stabburselv varav den ena var på 8,5 kg. En stor fisk med mina mått mätt och jag ville dit igen trots ett något avskräckande antal mil i bilen som det kräver.

Under våren pendlade jag mellan hopp o förtvivlan utifrån pandemins härjningar, vaccinationer och norska restriktioner för inresa. I maj kände jag mig tvungen att ta ett beslut och avbokade Norgeresan och bokade istället kvickt som ögat en veckas boende i Överkalix i syfte att fiska Kalixälven och Ängesån. Det var nya vatten för mitt vidkommande men jag hade förstås läst och förkovrat mig en del. En tid efter bokningen så fick jag klart för mig att perioden 3/7 – 10/7 som jag valt var i senaste laget för att ha optimala förutsättningar för ett lyckat fiske. Men livspusslet i övrigt gjorde att det fick bli som det blev.

Så på morgonen 2/7 satte jag mig i en rätt så välpackad bil och for iväg norrut. Jag hade bokat en natt i Umeå för att inte vara helt utmattad vid ankomsten till Överkalix vilket medförde en dagsetapp på ynka 66 mil. På lördagsmorgonen 3/ 7 åkte jag de resterande 36-37 milen och anlände till Överkalix camping strax efter kl 13. Det var sjukt varmt sedan några dagar och temperaturen låg på närmare 30 grader. Inkvartering, proviantering vid Ica och lite närområdesspaning samt gubbvila följde. Det var verkligen hett och uppenbart att fiske på dagen inte skulle låta sig göras. Väderprognoserna berättade även att värmen skulle hålla i sig ett tag… Jag bestämde mig för att inte fiska förrän nästa dag och åkte istället på en spaningstur längs Kalixälven. Jag åkte längs älvens västra sida och stannade till och kikade på olika ställen. Onekligen en vacker älv och möjliga fiskeplatser från land fanns det gott om.

Spaningsturen tog mig upp till Jockfall som verkligen är en spektakulär plats och en hot-spot för laxfiske i området.

Efter besöket i Jockfall fortsatte spaningsturen på älvens östra sida tillbaka mot Överkalix. Även här gjorde jag några stopp och tog mig ner till älven som mestadels rinner några hundra meter från vägen. Vid återkomsten till campingen tog jag en whisky, samlade mina intryck och bestämde mig för att börja fisket följande kväll vid Ansvarsforsen som jag tyckt såg lockande ut varpå jag köpte kort för tre dygn digitalt. Smidigt! Området ligger några km nedanför Jockfall och verkade inte alls lika frekventerat av andra fiskare. Det sistnämnda är alltid viktigt för undertecknad…

Följande kväll inledde jag fisket vid 21-tiden. Jag fiskade vid Lillselet en stund och sedan höll jag mig till Ansvarsforsen. Jag var helt ensam på bägge platserna. Tack för det! Jag såg ett par vakande harrar och fick även ett par glupska småöringar som högg på mina laxflugor. Eventuella laxar visade dock inget intresse trots mina ansträngningar men en fin kväll var det. Om än på tok för varm.

Dagen därpå tog jag en spaningstur igen. Den här gången var jag nyfiken på Ängesån som jag tänkt fiska senare i veckan. Det är några mil att åka från Överkalix och mindre vägar och jag kom nog lite snett.. Jag kunde ändå se delar av älven som såg lockande ut. Det är en skogsälv, naturligtvis betydligt mindre än Kalixälven vilket inte är negativt.

Så på kvällen var det dags för fiske vid Ansvarsforsen igen. Eftersom dagen ( och kvällen ) var ännu hetare så började jag inte fiska förrän runt 22-tiden. En fantastiskt vacker kväll och dessutom var jag ensam på plats igen. En och annan harr sprätte i ytan. Jag bytte flugor ett antal gånger, från stora till små, från mörka till ljusa.. När jag bytt till en dubbelkrokad fluga i storlek 6 eller 8 med gul hårvinge så kom det plötsligt och oväntat en rejäl stöt men efter en halv sekund var allt borta. Det var som ni förstår rejält adrenalinhöjande men tyvärr så hände inget mer den kvällen.

Dagen därpå var det över 30 grader. Jag låg mest stilla och flämtade under dagen och på kvällen åkte jag bara och tittade längs Kalixälven utan att fiska. Det var helt enkelt för varmt.

På onsdagen bestämde jag mig för att satsa de kvarvarande dagarna på fiske i Ängesån och köpte ett tredygnskort. Åter digitalt. Fina grejer! Så framåt eftermiddagen gav jag mig iväg. Jag hade rekat lite bättre för att inte hamna snett även denna gång. Om ni av någon outgrundlig anledning misstänker att jag skarvar och/eller hittar på i mitt berättande så får ni nedanstående bild på en liten by jag passerade. Ett namn som förpliktar.

Det finns onekligen många små grusvägar i övre Norrland. Den jag följde blev allt mindre och krokigare. Trots det kände jag mig med hjälp av ett par vägskyltar rätt övertygad om att jag var på rätt väg. Och faktiskt, där skymtade älven till vänster mellan tallarna. Gott så. Jag följde den ytterligare en stund för att utröna var det kändes lämpligt att inleda fisket. Olika strömsträckor avlöste varandra och de var föredömligt markerade med skyltar. Efter någon mil vände jag och åkte tillbaka till ett ställe som verkade intressant. En liten körväg på ett par hundra meter tog mig nästan ända fram till älvkanten. Där låg en rast/övernattningsstuga med ett hyfsat fräscht utedass i närheten. En nog så viktig och positiv detalj.

Lax- eller harrfiske som inledning? Det kändes rätt att börja med att rigga för harr. Så skedde och jag landade 3-4 mindre fiskar , en öring inkluderad. Jag gick så småningom uppströms några hundra meter där älven gör en krök på närmare 90 grader. En bit ner i älven var en harr uppe och visade sig. Det var absolut minst en kg-fisk varpå adrenalinet snabbt ökade hos en äldre herre. Jag tog mig i position och fiskade på den en stund med ett flertal flugbyten men nej. Jag såg också stor lax uppe ett par ggr på andra sidan i kurvan. Den var långt utom kasthåll men ändå. Jag tog det som ett tecken och bytte till 15-fotaren. En gul dubbelkrokad 8:a fick inleda. Sedan provades Glödhäck, Green Highlander, Stout och någon mer. Mitt i ett ihärdigt och fokuserat fiskande överraskades jag av plötsligt och kraftigt regn som snabbt blötte ner allt, mig inkluderad. Jag hade visst glömt att se efter tecknen i skyn. Regnkläderna då? undrar ni förstås. De råkade bli kvar i bilen… Det blev återtåg till övernattningsstugan för fika, påklädning mm. Regnet upphörde efter nån halvtimme o jag kunde återgå till den där älvkröken uppströms. Eftersom jag sett lax kändes valet av grejor enkelt så jag fiskade av kurvan ett par vändor med olika flugor o njöt av stillheten i vildmarken. Det enda som hördes var ljudet från älven och fluglinans svaga swishande i luften. Himlen hade klarnat upp och den rödrosa brinnande solnedgången syntes mot norr längs dalgången. Det var mäktigt.

Plötsligt ”hänger” en stor lax i luften en bit nedströms på min sida av älven. Den visar hela bredsidan innan den försvinner under ytan. Jag hann se att den börjat bli lekfärgad och förmodligen stått i älven en tid. Den var stor men hur stor? Hopplöst att veta men nog vägde den sina modiga 10?  En förflyttning på så där 20 meter krävdes för att vara inom kasthåll. vilket genomfördes så raskt det gick bland hala stenar o förrädiska hålor. Investeringen i en rejäl vadarstav som gjordes för några år sedan kändes som ett klokt beslut. Nåja, väl på plats så fick jag ut flugan efter att ha hittat ett hyfsat stabilt underlag att stå på. Jag jobbade på en stund inklusive nåt flugbyte men nej, den ville inte.

Timmarna gled undan och jag hade ytterligare någon lax som visade sig inom kasthåll. Trots ihärdiga försök så var det ingen som visade intresse för mina flugor och någonstans runt 01-tiden packade jag ihop grejorna och åkte tillbaka till mitt boende i Överkalix. Trött men ändå nöjd med kvällen. Efter milen tillbaka somnade jag sedan ovaggad i stugan efter en nattlig middag. Det kan ha blivit en liten whisky också.

Kvällen därpå var jag tillbaka igen. Det var fortfarande väldigt varmt men solen gömde sig ofta bakom molnen. Tack för det. Vadarbyxor och fiskeväst är inte den optimala klädseln när det är närmare 30+. Jag kunde konstatera att älven hade sjunkit ytterligare några centimeter och nya stenar visade sig över vattenytan. Valet av fluga blev en dubbelkrokad Blue Charm i storlek 6 och jag kände vissa förhoppningar när jag påbörjade fisket. Ett par gånger under fisket syntes lax på olika ställen. Dock utom kasthåll och utan möjlighet för mig att vada i position. Men ändå. Det är alltid stimulerande att se fisk även om den inte går att nå. Jag höll mig mestadels på en sträcka av kanske 300 meter som jag fiskade av ett flertal gånger med några avbrott för kaffe, flugbyten och lite kontemplation runt sakernas tillstånd. Det var onekligen en omgivning att njuta av. Vilket jag gjorde.

Så plötsligt. Efter ett kast strax innan jag skulle lyfta linan för att lägga ut flugan igen så var det fast fisk! Under ett par flimrande sekunder tänkte jag bara: Lax! Ta det lugnt! Men direkt därefter märktes det att det var något som inte stämde. Jag vevade och visst var det lite tungt men fisken följde bara med. Knappast lax förstod jag, och inte så stor heller. Vad det nu var.. Svaret blev: id. En riktig bamse till id på säkert 1,5 kg hade fattat tycke för flugan. Vederbörande blev försiktigt avkrokad och återbördad till älven. Jag kan inte erinra mig att jag fått någon id på fluga tidigare men någon gång ska ju vara den första. Jag fick i alla fall lite puls några sekunder.

Lite senare samma natt fick jag en hygglig harr på laxfluga. Den fick liksom iden återvända till sitt rätta element. Liksom förra kvällen/natten fiskade jag till 01-tiden ungefär innan jag åkte hem till stuga, mat, och sömn.

Nästa eftermiddag återvände jag igen. Eftersom det var resans sista fiskedag så åkte jag till älven lite tidigare och var på plats runt 16-tiden. Det var inte fullt lika varmt som tidigare men ändå mer än tillräckligt.. Som tidigare kvällar så kunde en och annan lax ses hoppa där ute. Någon var rätt mörkt lekfärgad men en och annan betydligt blankare. Gemensamt för dem var dock att nästan alla var utom räckhåll och/eller ointresserade av mina erbjudanden. Timmarna gick, kaffet smakade fint som det alltid gör ute i naturen, någon lax visade sig men inget mer. Det mest spännande som hände var en stor svart korp som kom förbi. Hen ägnade sig åt lite lågflygning en stund ovanför mig innan färden fortsatte uppströms längs älvdalen.

Bortåt 22-tiden började jag känna mig lite uppgiven och ofokuserad. Jag sneglade på klockan och började tänka på nästa dags 100-milaresa hemåt. Jag fortsatte dock att skicka ut flugan i älven men höll nog inte riktigt full koll på grejerna. Ja ni vet, tight lines o det.. Plötsligt har jag fisk på och lyfter spöt för mothugg. Linan ligger dock i en rejäl bukt och det blir halvdant. Laxen hoppar högt upp med hela bredsidan mot mig. Galet stor och blank ruskar han lite på huvudet innan han försvinner under ytan igen. Tre sekunder senare är han loss och borta. Ett ögonblick förbannar jag min egen klantighet men den känslan ersätts strax av ödmjukhet och tacksamhet för att jag fick uppleva dessa häftiga sekunder. Det var en för mig mycket stor fisk, knappast under 15 kg. Ja, ni minns skylten där det står Sanningslandet? Jag satt en bra stund efter händelsen och begrundade tillvaron. Den där laxen som jag missade var helt klart hela resans höjdpunkt. Tack! Vad det var för fluga? Black Stout storlek 6 dubbelkrok.

Någon timme senare kände jag mig klar med veckans fiske o återvände till boendet för att packa o sova för att komma iväg hyggligt nästa dag. När jag återkom till stugan så gjorde jag ett litet inlägg på min facebook-sida någon gång vid 02.30-tiden :

-”Hej Dick, ser att du är vaken. Hur är läget?

– ”Tack bara fint här”

– ”Jag hörde ett rykte om att du tappat ditt livs fisk i kväll. Stämmer det?”

– ”Jaså har ryktet redan spritt sig? Det var värst. Nåja det är sant i alla fall.”

-”Ojoj, hur känns det?”

– ”Tack, jag är lika glad för det. Men oss emellan, gladast är nog laxen!”

Sedan var det nattinatti.

Det var det hela för min del när det gäller laxfisket 2021. Kul att ni hängde med till slutet! Hur det blir nästa år går inte att sia om i dagsläget. Men jag återvänder gärna både till Kalixälven och Ängesån.